Dagens tankeflod

Min röst sviker mig och jag låter som en kråka

Är förkyld som så många andra denna vecka

Tog mig till skolan ändå idag för att jag började 13.25

Och för att det var naturkunskap på schemat och jag visste att vi skulle starta ett astronomimoment

Jag har abstinens efter astronomisk svindel

Den försvann under lektionen för vi fick tio frågor att diskutera i par

Varje fråga med en ny person

”Does Big Bang violate the first law of thermodynamics?”

”What does the universe expand into?

Minst tre olika personer sa ”Detta är ju mer filosofi” och till dem alla sa jag ”Ja. Jag älskar det.”

Jag insåg att det är lättare att föreställa sig att något inte har något slut än att något inte har en början

”DET ÄR FAN SANT! BRUUDEN. Vilken filosof vi har här va”, sa han som jag diskuterade med då och jag var osäker på om han drev med mig eller inte men jag bestämde mig för att tro att han nog var genuint imponerad för vem orkar med mer social ångest?

Jag tog nya människor i händer – lade ögonen på nya ögon

Maja Beata Christian eller är det Kristian? Kristjan? Jag kommer i vilket fall ha glömt alla namnen om en vecka

Ibland eller alltför ofta känner jag hjärtat sträcka sig ut ur bröstet och jag suckar inombords

Inte igen inte nu stanna kvar där inne snälla

Köpte te på rasten

Spillde ut det på en bänk men hann bara torka upp en femtedel för att vi var tvungna att rusa tillbaka till lektionen och jag behöver mer framförhållning med dessa förkylningslungor

Kom hem och gladde mig åt att jag inte hade något akut skolarbete kvar

Så jag spelade sims i två timmar

Kokade pasta som jag åt till gårdagkvällens rester av sojafärssås

Vi såg Idol

Pappa och jag

Vi kommer alltid in i en alldeles särskild bubbla han och jag när vi två är ensamma tillsammans länge

Vi hamnar i samma mentala frekvens och har mycket närmre till det divergenta sättet att tänka tala dra skämt

När programmet var slut läste vi igenom saker som pappa själv sagt och som jag skrivit ner under nästan tre års tid

Mest kiknade pappa åt något han sagt 8 december 2016:

Han dog på grund av hyperempati med mördarna – det är en mycket ovanlig störning

Absurditeter är vår expertis

Tråkigt vore annat

Annonser

En av många lunchrastspromenader

Petra och jag brukar promenera runt på Norrmalm på lunchrasterna. Upptäcka nya vrår och fasader. I måndags var det extra mycket fint vi fick lov att se. Det ligger många ambassader däromkring och de tenderar att vara särskilt vackra har jag märkt.

Om Instagram, valet och varför jag inte röstar på SD

Som många andra svenska artonåringar är jag väldigt aktiv på Instagram och försöker använda min plattform, även om den är förhållandevis liten i den ocean vi kallar Instagram och influensers, till att sprida budskap jag själv finner vettiga. Det innebär att jag i dessa valtider lagt ganska mycket fokus på att uppmärksamma mina följare på Sverigedemokraternas framväxt och försökt visa att jag finner deras politik problematisk. Jag är inte ensam om den saken och det är därför väldigt lätt att haspla ur sig ihåliga floskler. Därför blev jag, efter några sekunder av hjärtsnurp och hjärtklappning, rätt glad att en av mina följare hörde av sig till mig och vänligt bad mig specificera vad jag tycker är problematiskt i SDs politik.

Det kändes på något sätt skönt att få ett motstånd, tvingas rannsaka sig själv och vässa sina argument. Jag svarade att jag uppskattade att någon faktiskt ifrågasätter och inte bara följer med en ström för att alla andra följer den. Det har jag också försökt ha som mål och motivation detta år eftersom jag på söndag får rösta för första gången. Jag har alltså läst på om alla riksdagspartier (+ FI), även SD, för att finna det jag tycker står bäst i linje med mina åsikter. Det har också känts viktigt att ta reda på varför de partier jag INTE väljer att lägga min röst på inte platsar på min åsiktslinje.

För min del väljer jag att inte rösta på SD eftersom de bland annat inte står för att ensamstående eller människor i polyamorösa eller samkönade relationer ska få adoptera, bara vill ta emot flyktingar från våra grannländer(som i nuläget är väldigt trygga och priviligierade länder), vill återinföra att estetiska gymnasieprogrammet är tvåårigt vilket gör det svårare att få högskolebehörighet samt att de som förslag i klimatfrågan vill bygga ut kärnkraften och sänka bensinskatten. Självklart får man hålla med om dessa saker, men det råkar vara så att jag inte gör det. Men största anledningen till varför jag är orolig över SDs framväxt finns inte i deras partiprogram, utan för att partiet tyvärr dragit till sig högerextrema personer med rasistiska åsikter. Jag känner mig inte bekväm med att någon av dem sitter i riksdagen. Nu är det tyvärr så att folk från SD oundvikligen kommer att sitta i riksdagen efter valet på söndag och de kommer således ha inflytande de kommande fyra åren, och jag känner att jag därför gärna helt skamfritt på mina sociala medier uppmanar folk att motarbeta dem för att deras makt ska begränsas och för att ge dem så få riksdagsplatser som möjligt.

Pappa och Stockholm

I onsdags träffade jag pappa för första gången sen jag på måndagen återvänt till Stockholm efter tre veckor utanför denna stad.  Vi möttes i Vitabergen för att se Dansk Dansteater på Parkteatern och vi hälsade, kramades och började babbla såsom bara vi kan göra. Sen efter någon minut kom vi på oss själva och sa: Men vänta, har vi inte setts sen…? Nej just det! Det kändes som vi sågs alldeles nyligen!

Lustigt. Sällan upplever jag det så, så jag undrar varför vi gjorde det just denna gång.

fullsizeoutput_3cd7fullsizeoutput_3cd8fullsizeoutput_3cd9fullsizeoutput_3cda

Näckrosor

3 Augusti, Biskops Arnö

Vi badar med näckrosor

Igår var de monster som skulle stjäla våra fötter

Idag är de ett extra organ

Ibland snurras de runt ens ben och rycks med från bottnen

Jag flyter på rygg och ser himlen vidgas inför mig

De olika nyanserna av grått och jag undrar om jag egentligen bara skriver i förväg när jag upplever

”Marie ser du fåglarna?!”

Jag vet att det inte heter så på hennes språk, men hon förstår mig nu

Alla talar fågelspråket

Jag brer ut vingarna strax under vattenytan och när fåglarnas formation spricker kliver vi opp

Fötterna misshandlas mot gruset, men vi har vant oss nu

Fötterna är nästan lika hårda och våra hjärnor nästan lika mjuka som regnet

Synapserna blixtrar det i mjukt, men snabbt

Kylan är så påtaglig att den tycks uppstå inuti en

”Det føles som om jeg er i en film”, säger Marie på danska och jag kan inte annat än humma i samförstånd, för jag är med i samma. Hon vet det.

”En groda!”, säger jag.

Marie sätter sig på huk för att se närmare på den tumnagelstora varelsen.

Kanske inser hon icke att hon liknar grodan i sin position.

I söndags träffade jag Marie igen. Jag besökte henne i Köpenhamn. Jag sa att jag ofta tänker tillbaka på våra näckrosbad, och hon visste exakt vilken kväll jag menade när jag nämnde denna. Hon beskrev känslan nu i efterhand som en extas. ”Ja! En lugn extas.”, svarade jag.

Mandelmanns gård

För mig har det varit som att allt vi gått igenom det senaste året har kommit tillbaka den här Skånesemestern. Inte på ett jobbigt sätt, utan som en känsla av ett tyst, tacksamt konstaterande om att vi klarat det värsta. Särskilt igår under vårt besök på Djupadal kom denna känsla, tillsammans med en hoppfullhet. Den vackra trädgårdens dolda vrår, de gigantiska basilikabladen(vissa stora som mina händer), vattenmelonerna som hängde i amplar i växthuset; och för att det var just Mandelmanns trädgård. Deras tv-program gjorde oss sällskap till nästan varje måltid en period – i ångestdämpande syfte – så att komma dit på riktigt slöt på något sätt cirkeln. Lite rituellt kändes det. OCH det har gjort vår trio till halvgalna fangirls. Vi fick hjärtklappning när vi passerade Gustav Mandelmann som plockade disk – och spoiler alert: vi vågade tillslut gå fram till honom och prata.

Helsinki

Den tjugosjunde juli var min sista dag i Finland. Då besökte vi det moderna museet Kiasma, lyssnade till ett blåsinstrumentband i en park och jag och Maria trånade över en vacker tjej som sålde glass och vi gick fram och köpte glass av henne. Maria sa ”People must have told you all day how beautiful you are” och fick tillochmed ta en bild på henne. Raggning på hög nivå – eller inte?

Entrén till KiasmaFoton av två kvinnor som jag inte minns vad de hette tyvärr. Fasader vi såg påväg upp mot parken vi skulle se blodmånen från. På museet. Det ser ut som en tavla tycker jag, men det var bara ett fönster i en personaldörr. Det var så fina färger bara.

Armin, Maria och Jack

Närbild på en tavla av Grayson Perry

2 augusti 23.51

Jag misstog en fiskmås för ett stjärnfall

Men det var vackert

De vita vingarna mot den klarsvarta stjärnhimlen

Där borta över staden syns månen stor gul och halv

Lågt ner över de elektriska ljusen är den

Ser Cassiopeia

Som bär en dikt

Ser universum

Och blir rädd för att tappa något ut från balkongen för att jag lutar mig så långt ut i det

Min telefon eller mig själv

Himlen är naken

Och luften är sällsynt underbart sval